Mot hemligt mål igen

15-08-30

Det verkar som att Ljusnarsbergs pensionärer är ett nyfiket och smått våghalsigt släkte, för när det utlyses möjligheter att fara på okänt mål med PRO, är det många som anmäler sig.
–  Förra gången fick vi 60 med oss och var tvungna att ta en större buss, som inte hade högsta komfort, sa Christer Lindström, så nu tar vi en för 50 personer.

Hej vad han bedrog sig! Den här gången anmälde sig ännu fler och det blev två 50-bussar.

Bussarna drog norrut och det började spekuleras vart färden skulle gå. Nog hade det spekulerats redan tidigare på flera håll.
– Det blir nog en revy, sa någon.
– Det kan ju inte vara Stockholm, sa nån annan, det hinner vi inte och inte för 300:-
– Vi ska i alla fall inte komma hem förrän midnatt, det har jag hört, sa en tredje och så fortsatte man undra och gissa.

I Grängesberg stannade bussarna och några klev på. De är visserligen inte Ljusnarsbergare, men nu har det blivit så, att även Gränges kommer med i den här konstellationen med samåkning på utfärder. Ju fler PRO-föreningar som blir med, desto mer tjänar alla på det har det visat sig.

Mat skulle det bli på den här resan, så var det lovat och i Borlänge finns ett trevligt ställe, som heter Galaxen. Där fick alla sätta sig till bords och ta för sig av sallad, bröd och smör. Sen kom personal in och serverade varmrätten, som den här kvällen var pytt i panna med ägg och rödbeta. Tyck för all del inte att pytt i panna inte är middagsmat, för då har ni bara ätit stekt potatis med lök och lite korvrester. Den här pytten var rik på kött och smak. Det var då ingen som klagade så Kopparbergarn hörde det och det blev tomt på faten, trots att portionerna var ganska stora.

Så blev det kaffe med liten kaka och dragning på de lottringar, som sålts på bussarna. Många vinster var det, alltifrån brandvarnare till reflexband och mat/bad på Klacken. Just det senare, vann Kopparbergarns representant, inte för att hon sitter här och skriver, utan för att hon är medlem av PRO. Bengt Andersson hade packat ner priserna i ett par kassar och fick rota och leta lite efter rätt grej.

Christer hade också en extra gåva till Leif Larson.
– Du kan ju inte räkna, sa Christer. Det skulle vara 50 och så blir vi 100! Det här måste vi rå bot på, och så lämnade han över en riktig kulram till Leif.

Nå, det här var inte hela utflykten.
– Nu ska vi förflytta oss ca tre km, berättade Christer och så åkte bussarna igen. Lite kringelikrokigt blev det för den ena av dem, men ändå träffades de och följdes åt mot Domnarvet och till Älvhagen. Efter vägen körde de in på gräskanten och så fick vi veta att här skulle det bli ett riktigt håll-igång med musik och fyrverkeri.

I Borlänge har man nämligen en Festival Salute så här på sensommaren. Med på festivalen är både Borlänges Skolors Musikkår, Hemvärnets Musikkår, Borlänge Blåsorkester och Frälsningsarmén. Musikskolan har dessutom en drillgrupp, som framträder vid olika evenemang.

Först uppträdde ungdomarna i parkområdet,

sedan på gräset nere vid älven. Efter det kom alla de övriga med.

Hela den stora ansamlingen musikanter formaterade sig och marscherade i olika riktningar i takt till musiken och under ledning av Tomas Hellström, en mycket välrenommerad musiker, som även erhållit Borlänge kommuns kulturpris.

Till slut marscherade de fram till den stora scenen, där själva Konsertprogrammet gick av stapeln. Scenen fylldes och konferencieren berättade att där satt 100 musiker för att underhålla alla som kommit. Även publiken var riklig. Området var fyllt av folk i olika åldrar och även efter stora vägen gick och satt och stod mängder av  människor.

Alla väntade med spänd förväntan på fortsättningen av programmet och när orkestern spelade upp Händels ”Musik till ett kungligt fyrverkeri”, visste man att kvällens höjdpunkt började.

Ett fantastiskt fyrverkeri lyste upp himlen och det smattrade och sprakade och knattrade allt till musik. Ett sådant skådespel är det inte ofta man får vara med om.

Ändå kostade det inget i inträde. Hela evenemanget var gratis och man tackade alla sponsorer. Dessutom bad man publiken att sponsra musikskolan med en slant.

Folksamlingar och fyrverkeri kan ha sina risker och med vid festivalen fanns personal från Röda Korset och en ambulans.
– Vi kan behövas om det händer något, sa Eric Marcusson, som varit med i RK sedan 2005.

Text Inger Aftonljus
Foto: Inger Aftonljus/Björn Öringbäck/Sture Ekmark