……Och tiden rullar på, jag vistas i Falun under 2.5 år och 1.5 år i Örebro för att utbilda mig, för ”kunskap är aldrig tungt att bära” sa alltid min far. När det var helg åkte jag ändå nästan alltid hem till Koppis (som vi sa) för att träffa mina nära o kära, de fanns ju nästan alla där.

 

Laxtjärn, min barndoms badplats.

 

Var det på sommaren blev det alltid en tur till Laxtjärn, min barndoms badplats, som väcker så många minnen. 

På vintern fanns även då en liten hoppbacke snett emot andra stranden uppe i skogen, och på vintern ordnades det även med biltävlingar på isen. Ledig tid på hösten var så klart  bla. skogen vid Finnkullberget som gällde för att plocka svamp. En underbar skog att ströva i även om man inte plockar svamp.

 

Finngruvan och dess gröna vatten, ett fint utflyktsmål

 

En helt annan tanke som dyker upp i mitt huvud är alla de affärer som fanns i mina unga år, det var inte då som nu när man handlar nästan allt i en enda stor affär. Mjölk köpte man i medhavd kruka i mjölkaffären som låg i samma hus som Oscaria skoaffär/Arnes skor. Skoaffären har för övrigt funnits så långt tillbaka som jag kan minnas. Hammare o spik köptes i järnhandeln, och blommor i blomsteraffären. Fisken köptes på torget mitt emot Hotell Laxbrogården, där Holmberg och Käck delade på kunderna. Kött inhandlades hos Gustavssons charkuteri på Laxbrogatan, och deras slakteri låg under affären. Minns väl när någon av slaktarna gick ut på gatan och tog en nypa luft, med sina blodiga stora förkläden, läskigt för en liten tös.

 

Gammalt foto från del av Laxbrogatan, då bla Kyrkstallarna låg där.

 

I min tidiga ungdom fanns också två möbelaffärer, Wendelius, och Nyströms möbler. Det fanns senare två andra men då var de först nämna redan borta, och nu finns inga, nu är det snart sagt bara IKEA och Mio som gäller. Det fanns klädaffärer, och även en hattaffär i nuvarande Bankhuset där fröknarna Pram var ägare. Ja det finns mycket mycket mer vad gäller affärer, men det fordras nästan en hel bok för att skriva om detta, så jag nöjer mig med detta i mitt inlägg.

 

För att knyta ihop säcken kan jag säga att jag och min familj bodde kvar i Koppis till jag blev pensionär (sönerna hade flyttat långt tidigare). Jag arbetade i 33 år i kommunens tjänst, samt ett antal år i Lindesbergs kommun. När jag tänker på dåtid så var vi totalt 5 generationer som verkade och bodde i Kopparberg, medans de flesta  nu är döda eller utflyttade, så även jag som nu bott i Örebro sedan min pension. Då var sak har sin tid, inget vi, (numera bara jag ) ångrat, i synnerhet när man börjar bli äldre och krämporna kommer, då är det viktigt att det finns vård 24/7

 

Ett är då helt säkert att jag har så många i huvudsak fina minnen från mitt liv i Kopparberg att ”plocka fram” när helst jag vill.

Önskar till sist ett stort Lycka till för utvecklingen av kommunen, för jag vet att det finns många ELDSJÄLAR som gör allt för sin kommun, jag lyfter på hatten till er.

 

Text: Lindha Wetterberg Gustavsson

Foto: Lindhas privata samling

 

Tack Lindha för att du delat med dig av dina underbara berättelser, minnen och bilder till våra läsare i Kopparbergarn! Välkommen med fler berättelser om du får lust och möjlighet! 

//Redaktionen