Maria välkomnad.

2016-12-22

Under sommaren och hösten har Kopparbergarns läsare fått följa Nicolai Nickson i hans arbete med att snida en Mariastatyett till Ljusnarsberg Kyrka.

Fjärde advent hälsades hon välkommen till ett eget kapell i kyrkan. Det var en mycket lämplig dag eftersom söndagens rubrik för högmässan var ”Herrens moder”.
Kyrkoherde Carina Särnqvist började dagens predikan med att delge församlingen sina tankar kring att det inte fanns någon Maria i kyrkorummet annat än i ett par tavlor där det är fler personer. En ikon i form av en tavla var ett alternativ men väggarna i kyrkorummet har inte någon naturlig plats för ännu en tavla. En fristående statyett var ett bättre alternativ. Helst av en lokal konstnär. Konstklubbens ordförande Monica Käller gav rådet att ta kontakt med Nicolai Nickson. Efter att kyrkoherden tittat på några av Nicolais arbeten och lagt fram sina funderingar om hur hon tänkte sig Maria, fick Nicolai uppdraget att komma med ett förslag till kyrkorådet. Prototypen, gjord i lera, fick kyrkorådet att vid sittande bord ge honom uppdraget.
Maria framställs mestadels som en vän och tillbakadragen kvinna. Här är hon kraftfull och på väg att förverkliga en dröm om framtiden.

Med Maria i famnen höll kyrkoherden sin predikan och gav sin syn på Marias kraft att ge sig och sonen ett gott liv. Vid den här tiden var kvinnas uppgift tjänande. Att hon skulle ta egna initiativ var otänkbart. Men Maria gjorde det. Den mamma Maria som finns i Ljusnarsbergs kyrka har sonens bästa för ögon och beger sig till Egypten med förhoppning om en fristad. Med energiska steg som får kjolen att svänga. Som alla mödrar genom tiderna bär hon barnet på höften. Hennes mödosamma vandring har börjat.

Efter predikan fick Mariastatyetten inta sin framtida och lugna plats i Ljusnarsbergs kyrka. Ett Mariakapell har ställts i ordning vid kyrkans norra ingång.

I fonden finns en av de tre altartavlorna som fick flytta vid kyrkans renovering i slutet på 1700-talet.

Efter högmässan berättade Nicolai Nickson om att det inte är så enkelt att hitta tillräckligt torrt trä till en så stor statyett som Maria. Han tog kontakt med alla som kunde tänkas ha material men han fann ingen. En dag gick han ut i sin vedbod för att hämta in ved till spisen då såg han den, huggkubben. Gammal och torr. Tog in den i ateljen och provade snida. Konstaterade att det skulle fungera. Träslaget är sälg.

Nu står Maria där i sitt lilla kapell. Det finns sittplatser för ett 15-tal personer så mindre högtider skall kunna hållas där. Trots att Maria inte visste något om Ljusnarsberg så hör hon till en del hemma här nu. Hon är snidad i ett träslag som växer här och konstnären är ljusnarsbergare.

Text:Thyra Lundell Foto:Bengt Lundell