Månadens reservat

2019-10-08
Hopajola bjuder varje månad in till en vandring i något av Örebro Läns naturreservat.

Under oktober är målet Nittälvsdalen, närmare bestämt Römyren. Det gick buss från Örebro som samlade upp besökare efter vägen. Ett fyrtiotal hade hörsammat inbjudan därav ett antal barn.

Bussen stannade vid informationstavlan vid Römyren. För reservatet Römyren är den ännu inte komplett eftersom man ännu inte gjort klart alla vandringsleder. För Life Taiga finns det information och det var vad dagen mest skulle handla om. Life Taiga är ett EU-projekt som syftar till att återfå brandberoende växter och svampar att återkomma.

Representanter för Länsstyrelsen, Åsa Forsberg

och Kjell Store tillsammans med Tomas Schön,

samt Hopajolas Ankie Rauséus hälsade välkommen och berättade om dagens program. Hopajolas Lotta Sörman tog barnen med sig för att upptäcka växtlighet och natur på platsen.

Kjell och Åsa tog oss med på en promenad där det naturvårdsbrändes 2018 och gav oss lite fakta. Åsa berättade att skogsbrand som tidigare skett på naturlig väg brände 1-2%/år av skogsarealen. Idag är det endast någon promille skog som brinner varje år på grund av vårt effektiva brandförsvar. Ungefär 1000 arter är beroende av skogsbrand för att växa och cirka 2000 arter gynnas av skogsbrand. Örebro är ett av 14 län i Sverige som deltar i projektet. Man har bränt cirka 150 ha i länet.

Kjell informerade om hur naturvårdsbränningen går till.

Kopparbergarn har hittat en arkivbild från 2016 då det brändes första gången vid Römyren. Det är mycket nära Ställdalens Naturstudieklubbs fågelstation.
Vanligast är att man invattnar området som skall brännas med slang och vatten. Man tänder alltid mot vinden. Vindförhållande och luftfuktighet bör vara extrem bra så det är inte många dagar på året som det går att naturvårdsbränna. Undantaget för den metoden provades 2018 då en helikopter anlitades för att vattna runt brännan. Vid utvärderingen kom man fram till att invattning med slang var en bättre metod. Faran vid bränning är att eldflagor kan blåsa iväg utanför området. För säkerhets skull placeras det ut vattenkannor runt bränningsområdet. Uppstår eld där det inte skall vara tar man en vattenkanna och släcker.

Resultatet av bränningen kan man se här då lagret av fin mo blandat med aska kommer fram.
Det var en mycket intressant information som gavs och vi vandrade vidare ner mot myrkanten. Där kändes det flera grader varmare och vi njöt av solen i den något kalla höstluften.

Vid myrkanten hade det planterats in frö från bl.a mosippa och mycel från svamp. Skall bli spännande att följa utvecklingen.

Nu var det dags att gå mot grillplatsen vid Ställdalens Naturstudieklubbs fågelstation.

Undertecknad och fotograf Bengt tillhör klubben och öppnade fågelstationen för besökarna.

På väg dit träffade vid några av ungdomarna som tillsammans med en svampkunnig person ägnat sig åt praktisk naturlära.

De hade hittat ett mycket stort exemplar av motaggsvamp som fick följa med hem i en påse.

Hopajolas personal, Ankie Rauséus  Morgan Bodin och Lotta Sörman, hade dukat upp ett Tacobord med massor av intressanta smakupplevelser. Mycket gott. En stund av intressant mingel tog vid.

Kopparbergarn talade med Jasmine och Winter som med lupp och kikare tittat på svampar och träd. De hade också varit nere vid myrkanten.

Winter hade missat en tuva och gått ner i myren med ena foten. Sko fastnade så Jasmine fick dra upp den. Det blev ett litet äventyr att minnas.

Skribenten fick också en pratstund med Jamines pappa Slawomir. Han är från Polen men numera bosatt i Karlskoga. Förhoppningen är att få bli naturguide. Han har alltid varit intresserad av naturen. När han var liten kunde han bara försvinna ut i skogen så föräldrarna blev oroliga. De löste problemet genom att köpa honom en hund. Den fick alltid stanna hemma när Slawomir gick ut i skogen. När de sedan ville att han skulle komma hem släppte de ut hunden som snabbt letade redan på honom och tog med honom hem.

När alla var mätta och belåtna var det dags att börja vandringen på spängerna över myren mot närmaste fastmarksholme.

Åsa informerade om eftermiddagens program och så småningom via leden komma till Kaggabäcken.

På holmen stannade man vid en, vad man tror, gammal fångstgrop som rasat ihop.

Vandringen fortsatte mot Kaggabäcken. Där skulle Länsstyrelsen vattenkunnige Tomas Schön visa hur man gör när bäckar och åar restaureras för att gynna fiskvandring och flodpärlmussla.
Tyvärr hade Kopparbergarns representanter inte möjlighet att följa med då andra plikter pockade på tid. Se nästa artikel.
Det blev i alla fall en mycket innehållsrik och klargörande information vi fått. Den vackra höstdagen blev ett stort plus för upplevelsen.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell