Märrjärvi

2020-07-25
Solen skiner. Små vita molntussar på himlen. En perfekt dag för Naturstudieklubben att göra utflykt på. Vi hade enats att Märrjärvi skulle bli ett bra mål. En av alla naturpärlorna i Kaljoxadalen. Det går att ansluta på Postleden på öster sida om Nittälven.

Vi var elva personer som samlades på Ahlstroms parkering för avfärd. Framme vid Postleden axlades ryggsäckar fyllda av kaffe och korv.

Tio minuters lättgådd promenad tog oss till vindskyddet vid tjärnen, det gör att även om man har behov av käpp eller stav kan ta sig dit.
Där fanns det redan besökare. Ett par från Örebro. De hade gått den långa vägen från Dansarbacken. Mannen Gunnar, hade anor från Ställdalen så Willy Andersson och han hade många gamla minnen att dela.

Märrtjärnen låg som en lite blå pärla i den omgivande myren.

Tyvärr var inte grillplatsen i något bra tillstånd så vi fick börja med att organisera sittplatser för att kunna hålla avståndet.
Termosarna togs fram.

Bengt hade anat att förrådet av torr ved inte var så stort så han hade tullat vedförrådet hemma på två hinkar prima grillved. Snart brann en fin brasa. Som vanligt började en förflyttning runt för att slippa sitta i röken.

Det var en skön känsla att kunna umgås med likasinnade naturvänner en stund. Att kunna vistas ute är mycket värt i dessa Coronatider. Vi som bor i Ljusnarsberg har det väl ordnat för oss. Det finns massor av utflyktsmål både för dem som inte kan gå så långt men även för dem som kan vandra några timmar. Vi i Naturstudieklubben tipsar gärna.

Ingrid, Willy och Kimmo väntar tålmodigt på att det skall bli fin grillkål.

Äntligen dags. Det är en fantastisk smak på korv som grillas ute.
När korven nästa var uppäten kom de första regndropparna. Takets utsprång gav lite skydd. Regnet upphörde snart och det blev dags att släcka eld med vatten från Märrtjärn och vandra tillbaka mot bilarna. Då sken åter solen.
Nästa gång vi träffas blir på Dansarbacken den 8 augusti då det är dags för slåtter. Alla är välkomna även om du inte är medlem i föreningen.

Text och foto: Thyra och Bengt Lundell