Lundsfjärdens Fiskgjusepar.

14-06-13

Denna vackra försommardag tar nättidningen Kopparbergarens upphovspar Inger och Björn med min gumma Thyra, vår hund Jansson och mig på en sjötur på Lundsfjärden söder om Grythyttan.

Vi kliver ombord på deras stabila flotte. Lossar förtöjningarna från bryggan och glider ut över vattnet. Verkligen glider. Ett 100 Ah batteri förser elmotorn med den kraft som nästan ljudlöst för oss över det klara vattnet.

Lundsfjärden är en arkipelag av små och större öar. En rätt stor sjö. Sjön har en vattenyta över tjugo kvadratkilometer.

Trots sextio meters djup på vissa ställen finns det grynnor att se upp för när vi glider mellan holmarna.

Förutom att umgås med varandra och njuta av det vackra försommarvädret är vårt mål att besöka ett häckande fiskljuspar som Inger och Björn upptäckt två veckor tidigare. Inger publicerade efter besöket ett kåseri i Kopparbergarn om detta. Vi är nu nyfikna att se om gjusparet lyckats få fram några ungar. Efter ett försiktigt kryssande mellan små holmar, synliga och osynliga stenar närmar vi oss.

På långt håll ser vi i kikaren en gjuse i bot. Vi ankrar flotten ett hundratal meter från gjusarnas tall som har en enorm bobale påbyggd under många år.

Den andra gjusen kommer flygande från söder och svävar i en vid cirkel över oss. Något orolig kanske, men vårt avstånd till bot bedömer vi som ringa störande. Några ungar kan vi inte upptäcka men har äggen nyligen kläckts är ungarna säkert mycket små. Jag tar stöd med kameran mot relingen och fotar.

Gjusen på bobalen gör vid några tillfällen korta flygturer runt holmen. Ett måspar tycks inte uppskatta detta utan gör små utfall mot gjusen.

Grillen tänds. Inger som är vår kocka för dagen tillagar en välsmakande, välgrillad sjölunch som vi i lugn och ro avnjuter. När våra magar är fyllda till belåtenhet lättar vi ankar och kapten Björn för flotten mot hemmabryggan. Några timmars avstressande upplevelser i den värmande försommarsolen känns stärkande för kropp och själ.

Text och foto: Bengt Lundell