Lilla Kroktjärnsberget. Nytt naturreservat.
2014-11-27
Efter en längre tids gråväder har det äntligen klarnat upp. Solen tränger igenom morgondimman från en molnfri himmel. Nattens minusgrader skapar ett mjukt frosttäcke över marken. Med ryggsäcken och kameran vilande över axlarna vandrar jag mot vårt nybildade naturreservat. Bilen är parkerad på den anvisade platsen efter Klotenvägen för besökare till det nya reservatet och även till det angränsande reservatet Jämmerdalen. Skogsvägen är försedd med vägbom och efter femton minuters vandring förbi Grästjärnen väntar en rätt tuff stigning genom en ogallrad tallplantering. Min plan för dagen är att börja besöket i skogsområdet söder om Lilla Kroktjärnsberget.
Den 30 oktober beslutade Länsstyrelsen om bildande av naturreservatet Lilla Kroktjärnsberget. Reservatet är beläget cirka 8 km öster om Kopparberg på ”Östra Skogen”. Det 70 hektar stora området beskrivs i länsstyrelsens beslut bl.a. som ett naturskogsartat skogsbestånd med en mångfald av sådana arter som missgynnas av skogsbruk. Åldersspridningen bland träden är stor. Området rymmer en stor mängd död ved. Många fuktighetskrävande lavar, svampar och mossor är här gynnade. Området är också hemvist för ett flertal minskande eller hotade skogsfåglar som tretåig hackspett, spillkråka och tjäder.
Väl uppe i reservatet blickar jag tillbaka över tallplanteringen jag passerat. Den uppväxande skogen har drastiskt förändrat utsikten mot Grästjärn sedan 1996.
Tretåig hackspett 1997.
Sparvuggla med mus 1998
Denna skog som nu äntligen blivit reservat besökte jag ofta under andra halvan av 1990-talet. Jag följde och fotade då häckningar av bl.a. tretåig hackspett och sparvuggla vilket gett mig många fina minnen.
Jag går en runda och får återse de platser jag så många gånger besökt.
Skogen i reservatet har inte förändrats under de 15-20 år jag mest tassat kring i andra marker.
Mitt favoritställe för kaffepaus med utsikt över dalgången med den lilla skogstjärnen Nafsen strax utanför reservatet blir första fikastället. Skogen har där vuxit och skymmer nu en stor del av tjärnen.
Jag styr min väg mot norr och Lilla Kroktjärnen. Jag stöter en tjädertupp som tar till vingarna med ett ljudligt brak. Väster om tjärnen reser sig berget mäktigt med sin högsta del cirka 80 meter över vattenspegeln.
Bergets östsluttning är så brant att ingen trädavverkning har varit möjlig under åren. En tretåig hackspett söker föda i den urskogsartade sluttningen.
Efter en besvärlig klättring uppåt på lämpligt ställe och med en del stånkande når jag toppen på berget. Jag söker upp den plats med utsikt över nejden jag ett flertal gånger suttit på.
Jag minns en tidig aprilmorgon med tät snöglopp i luften. I sällskap med min gumma Thyra hade vi en oförglömlig upplevelse. En plog med sångsvanar på väg mot norr kom flygande i det sparsamma morgonljuset. Deras vita fjäderdräkter lyste påfallande starkt genom snögloppet och den mörka skogen i bakgrunden förstärkte synen ytterligare. Jag har också suttit här tidiga vårmorgnar för att lokalisera tretåiga hackspettar. Med lite vana går det att skilja de olika spettarterna genom deras längd, intensitet och styrka på trummandet. På detta sätt har jag kunnat lokalisera bohål med häckande par. Jag lämnar reservatet och berget efter fem timmar. Att nu Lilla Kroktjärnsberget med omgivande skog äntligen fått statusen av naturreservat har varit efterlängtat och gläder mig mycket.
Text och bild: Bengt Lundell
