Larsmäss i sommarsol

18-08-11

”Mycke ska en si, innan ögena trillar å.” är ett gammalt talesätt och när det gäller Larsmäss i Järnboås, stämmer det både vad angår folk, knallar och prylar.

I år hade man tur. Efter sommarens hetta och gårdagens regn och blåst, fick alla en helt underbart vacker dag, att vistas ute i. Och folk kom. Nog blev det ett par tusen besökare under lördagen.

Även Kopparbergarns reportrar rattade sig dit, för att se och uppleva. Det blev en bra bit att gå från parkeringen till marknaden, men det var det väl värt.

Den första knallen som fattade vårt intresse, var en kille med en massa svarvade skålar och burkar och inte bara det. Klockramar, nyckelskåp, askar med smörknivar och en hel del till, var upplockat på ståndet framför honom. På några frågor berättade han. att han var Bengt från Västerås och att han varit med sedan Larsmäss började. Den gången stod han mitt emot Bredsjö Blå-ostar och vinden satte doft på hans föremål av masurbjörk eller Karelsk björk, som det heter. Det var inte precis optimalt.

Träet köper han från Finland numera. Tidigare fanns det att få i Sala. Svarvat har han gjort sedan 30-årsåldern och det var ett bra alternativ till jobbet som reparatör och fastighetsskötare. The Northen Lights kallar han sitt företag.

Vi vandrade vidare mellan marknadsstånden och kom så småningom fram till Sagolika Keramik. Det var verkligen sagolikt. Kerstin Nämfors från Kvicksund blandar grova och släta vita ytor med skira blommor på sina föremål. Ena sidan en grov keramikkopp och andra sidan en gammaldags mormorskopp gav en fantastisk kontrast. Dessutom hade hon tillverkat små saker som t.ex. smycken.

Kopparbergarns reportrar har ett förflutet i framställning av syrade grönsaker, så när vi kom till Bergslagens grönsaksförädling i Vasselhyttan, blev vi förstås tvungna att provsmaka. Det fanns både milda och heta blandningar och nytt för oss var syrad rabarber med smakrik kryddning. Adriana Jerlström-Maj hade också honung och saft till försäljning.

Under fikapausen med jättegod Järnboåsare kunde vi konstatera, att vi var omgivna av många likasinnade. Många matplatser hade iordningställts och tillströmningen var mycket god. Serveringen var snabb och det blev inte särskilt långa köer.

En Larsmäss utan gamla traktorer är väl otänkbar. Grabbar av olika åldrar drogs som magneter till järnhästarna. Det var säkert många äldre gubbar som tankfullt funderade över, att en sån hade de haft när de var unga.

Det fanns riktiga hästar också. En var ute på promenad med mamma Åsa, men Tindra Sandström ledde sin alldeles egen shetlandsponny Maddox med stor vana.

Det var Mersedes tur att få sitta upp och få en runda i området. Hon såg mycket förväntansfull ut.

Går man på marknad, träffar man med säkerhet också gamla kändisar. Ingela och Dennis krängde rökt fisk och annat de producerar. De hade garanterat fullt upp med sin försäljning.

Visste ni att Bergslagen har sin egen häst? Bergslagshästen framställdes redan i början av 80-talet och finns i tre storlekar. Den är svart som kolet, malmen och järnet, guldockra som dörrarna på bergsmansgårdarna och vita som kalken i masugnsprocessen. Margareta Nordahl, som är skaparen, var med redan när Larsmäss startade. Hon utgår från färdiga trähästar och målar dem för hand. Till varje år målar hon 20 st, av varje storlek och alla är numrerade.

2004 skapade Margareta en andra häst, som hon kallar Bergsmanshästen. Den är inspirerad av bergsmansgårdarna med sin faluröda färg, ockrafärgade dörrar, vita fönsterbågar och svarta järnskorsten. Bergmanshästar målar hon inte lika många, som de förra. Margareta målar också korgar, något som hon faktiskt började med, när hon startade upp med äggoljetempera.

Järboås bygdegårdsförening har en rik samling av foton från olika tider, hus, folk, industrier, hyttor och fastigheter och samlingen växer kontinuerligt. Under Larsmäss har de en utställning och Jan och Kerstin Forslund berättade gärna och entusiastiskt om den. De visade också en hel del bilder digitalt på en tv-skärm. Vid sidan fanns en rad med pärmar och Jan berättade att de har ett digert register över fastigheterna i bygden.

Aningen trötta i benen gick vi mot utgången. Då hördes trevlig musik och sång och visst var det Hönsa-Karin & Co som underhöll. Vi lyssnade en stund och så fick de för sig att sjunga en sång till Björn. Det blev ”Tåla dig Björn” och det må jag säga, att om det hade funnits någon sanning i den sången, hade han fått en hel del att förklara.

Sen efter en promenad över ängen med alla bilar, hoppade vi in i vår egen och åkte hemöver. Det kändes som en mycket lyckad utflykt till Järnboås och Larsmäss.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn öringbäck