Invigning av Naturreservatet Nittälvsdalen.

2022-09-29

Lördagen den 24 september invigdes Örebro läns största naturreservat. Hela Nittälvsdalen är skyddad. I området ingår även några sedan tidigare skyddade naturreservat.

Trots hotande regn hade ca 100 personer sökt sig till Kolbron. Där har ett besökscenter byggts upp med vindskydd och två grillplatser. Fasta bord och bänkar finns utplacerade. En handikapptoalett finns på plats. På området är alla gångytor hårdgjorda så att även en rullstol kan ta sig fram.

Helena Sandell och Helena Backius underhöll med musik under tiden som besökarna samlades.

Kjell Store från Länsstyrelsen hälsade välkommen. Redan 1994 började han fundera på om det skulle gå att skydda hela Nittälvsdalen. Genom att ställa delmålen med små naturreservat kan idag, nästa 30 år senare, se drömmen förverkligad.

Innan invigningen började inbjöd Daniel Bergendal de yngre att följa honom ner till älven för att utföra praktiska uppgifter. Det var ett bra tänk. Då slapp de långa tal som säkert bara hade tröttat.
Vid älvkanten fick de bl.a. elfiska, leta flodpärlmusslor, titta i vattenkikare och bygga lekbotten för öring.

Efter de praktiska momenten presenterade Daniel något av vad de sett. Veden ovanpå är för att inte öringen som är i skall rymma.

Han affischerade med bilder som visade restaureringen av älvfåran samt vad som finns att upptäcka.

Landshövding Maria Larsson höll invigningstalet. Hon talade om vikten att bevara den biologiska mångfalden för natur och människor. För varje år blir förteckningen av rödlistade arter allt längre och flera arter är på gränsen till utrotning. Naturskyddsområdena är därför ett sätt att behålla flora och fauna samt även ge dem utrymme för att föröka sig.
2017 togs beslutet att bilda naturreservatet Nittälvsdalen.

Maria kallade det ”Porten till vildmarken”. Pandemin och andra praktiska beslut har gjort att invigningen har dröjt. Nu är allt färdigt för att ta emot besökare. Det är många som varit inblandade i arbetet till att nå målet. Nya vandringsleder är markerade. Hon tackade Håkan och Barbro Friberg för det arbete som de lagt ner för att markera upp leder så vandrarna når intressanta områden. Det finns också planer på att anlägga vandringsleder till de reservat som finns i närheten. Genstigsbrännan, Ljustjärnsskogen och Ställbergsmossen är exempel på dessa. När områdena blir sammanlänkade kommer det skyddade området att bli större än Tivedens Nationalpark.
Sedan 1978 sedan Naturreservatet Brattforsen bildades finns idag 16 reservat i kommunen som länsstyrelsen förvaltar.
Maria nämnde Per Skoog, tidigare naturvårdschef på Stora Ensor men numera pensionär som en driven förhandlare men också en som ville nå bra resultat för båda parter. Med i genomförandet har också varit Hopajola.
Hon läste upp ett mail som hon fått från Jan Hedberg. Han kunde tyvärr inte närvara då han var på resa i Kanada. I mailet berättade han om sin uppväxt i Ljusnarsberg och hur mycket det präglat honom och hans val genom livet. Nittälven hade och har fortfarande en viktig del i hans liv. Fortfarande tillbringar han delar av sin fritid i Nittälvsdalen. Här har han fiskat vandrat och lyssnat på orrspel. Det var en mycket fin och poetisk skildring av hans förhållande till Nittälvsområdet
Efter att Maria uppmanat till applåd för alla som hade del i bildandet av naturskyddsområdet Nittälvdalen lämnade hon över ordet till Per Skoog.
Per Skoog sade att han kom i kontakt med Länsstyrelsen i Örebro redan 1981 och har sedan dess haft många möten och förhandlingar om bildande av naturreservat. Han gav dem en stor eloge för deras förarbeten. Underlagen var alltid mycket väl förberedda och konkreta. Han träffade personer som brann för sina uppdrag. Hans Ljungqvist var en av dem. Det blev mycket sällan hårda ord eller tvärstopp. Gick det inte att komma överens gick man hem och sov på saken. Återvände när man tänkt över problemen och fortsatte då förhandlingarna. Han ansåg beslutet att sluta med nyckeltopsinventeringar innan avverkningarna var det dummaste beslut som fattats. För att bevara unika biotoper måste 20-30 % avsättas från avverkning. Per förmedlade sin åsikt om Kjell Store ”han är en fantastisk spårhund att hitta bevaransvärda biotoper i naturen.

Tror att Maria Larsson, här med maken Gunnar, känner sig lite stolt över sin personal.

Örjan Fredriksson representerade Hopajola och Naturskyddsföreningen i Hällefors. Han tog upp vikten av grön infrastruktur. Det innebär att det inte får vara för långt mellan områden med skyddade natur för då stängs de naturliga vägarna för insekter och växter att mötas och där med reproduceras. På 25 år har rödlistade arter ökar från 1487 till 2131 det är hisnande 43%. Det är en utmaning att inte få öka rödlistade arter.

På en bild med Örjan har fotografen lyckats fånga en Beru, han som värnar om naturen och vi som bor i bergslagen. Ni som bor i Ljusnarsberg är säkert bekant med honom. (Detta är en personlig reflektion av skribenten.)

Så blev det dags för Maria Larsson och Per Skoog att utföra det ärofyllda uppdraget att klippa bandet och öppna Naturreservatet Nittälvsdalen för alla som vill uppleva levande natur.

Besökarna bjöds på lättare förtäring och man spreds över delar av naturreservatet.
Några följde med Helena Backius på en 2 km vandring.

Tillsammans med Hans Ljungqvist studerade Kopparbergarn en karta över reservatet. Hans har varit med från början när reservatet planerades och är därför en person med god kunskap om turerna kring bildandet av reservatet.

Nere vid älven pågick aktiviteter.

Några besökare var intresserade av att paddla packrafting. Det är en uppblåsbar kanot. Den är lätt att blåsa upp och tömma på luft.

Man stoppar ner den i en säck som är stor som en ordinär vandringsryggsäck och väger 3 kg berättar Henrik Bergqvist från Karlskoga. Han har packat in 8 st i sin bil och kommit till Kolbron.
Det går bara att åka en person i varje kanot. Henrik rekommenderar inte en matchvikt på över 150 kg.

Tyvärr hade arrangörerna varit lite för optimistiska när det gällde att få hjälp med att bygga lekbotten för öring så det fick några från länsstyrelsen själva ordna.

Det märktes att det inte var någon ny sysselsättning. Utan att snubbla sprang de med tunga hinkar ut i älven.

Kooperativet Möjligheternas Hus, från Hällefors, stod för förtäringen. Det är ett socialt företag som anställer dem som står långt från den ordinarie arbetsmarknaden. En av kvinnorna berättade att hon har lärt sig mycket svenska men också om den svenska kulturen under tiden i kollektivet. Nu hoppas man på medel från Allmänna Arvsfonden så det går att genomföra ett planerat 3-årigt projekt. Svenska Kyrkan i Hällefors är involverade genom diakonen Maria Karlsson. Den här dagen går överskottet av försäljning till att bekämpa barnfattigdomen i Hällefors.
Vilken härlig dag. Vi som var där fick inte bara en fin naturupplevelse utan gjorde också en insats för integrationen samt satte en liten guldkant på några barns tillvaro.

Text: Thyra Lundell  Foto: Bengt Lundell