I smålommarnas värld. Epilog.

2025-09-14

Mina små berättelser om smålommarnas liv från ankomsten vid islossningen i mitten av april till höstflytten i september har utspelats åren 2010 till 2020. Berättelserna avslutas med detta kåseri.

Nu befinner vi oss i början av september 2020. Smålomparet har nu lämnat häckningstjärnen. Efter hand ungarna blivit starka nog bär det av mot vintervistelsen i isfritt hav. Östersjön söder om Sverige, Danmarks och Nederländernas kust är troliga övervintringsplatser. Föräldrarna kommer troget tillbaka nästa år till häckningstjärnen, medan ungfåglarna lever ”ungkarlsliv” tills de vid tre års ålder är mogna att bilda par.

Mycket har hänt sedan jag senast skrev om lommarna. En morgon, när jag kom till tjärnen, saknades en av ungarna. Dagen innan hade jag upptäckt ett förändrat beteende hos ungen. Den var inte lika ivrig att tigga mat som tidigare och höll sig för sig själv. Nu saknar jag den och utgår från att ungen är död.

Genomsnittligt antal ungar som blir vuxna ligger strax under 1,0. Det händer ibland att ingen unge i kullen når vuxen ålder. Den låga andelen vuxna ungar gör att arten som helhet långsamt minskar över tid. Inte bra.

Den enda ungen är nu halvvuxen. Tigger alltid mer mat. Verkar omättlig. Föräldrarna turas om att lämna fisk.

För varje dag upplever jag att ungen blir större. Dunen byts ut mot fjädrar.

En morgonen i mitten av augusti när ungen och mamman är ensamma på tjärnen kommer två främmande lommar och landar. Ungen gömmer sig. Främlingarna uppför sig aggressivt mot mamman. Hon blir brutalt jagad och tvingas lämnar tjärnen.

Snart kommer pappa lom hem med en siklöja i näbben. Får syn på främlingarna, släpper fisken och jagar resolut iväg främlingarna. Ungen blir utan mat och dom lägger huvudena på ryggen och vilar.

Efter en stund kommer mamman hem med fisk och maken ger sig snart av.

En timme går. Lom-kackel hördes från öster. Det tidigare avvisade paret återkommer. Börjar cirkla över tjärnen Mamma lom sjunker ner i vattnat. Endast lite av ryggen och huvudet syns. Ungen dyker. Gömmer sig i strandkanten.

När nykomlingarna landat börjar de åter uppträda hotfullt. Den här gången flyr hon inte. Dyker och försöker undvika antagonisterna. En hetsjakt pågår under fyrtio minuter.

Slutligen flyr honan från södra till norra änden av tjärnen. Den mest aggressiva, troligen hanen, följer efter och rammar den skräckslagna. Hon blir ordentligt misshandlad under cirka tio sekunder. Skriker hjärtskärande. Så blir allt tyst.

Den attackerande simmar lugnt ut till sin partner.

Jag söker honan med kikaren men kan inte finna henne. Ungen finner jag uppkrupen tryckande på land. Min teori är att fridstörarna är utan egen häckningstjärn och försöker överta denna.

Efter en lång väntan kommer maken. Jagar resolut iväg antagonisterna. Ungen kommer fram ur sitt gömställe. Honan ansluter lite tilltufsad och familjen är åter samlad.

När ungens fjäderdräkt blir tillräckligt utvecklad inleds flygövningar. Första turerna är inte så lyckade. Ungen vänder sig mot vinden. Jobbar på med vingarna. Hjälper till med fötterna som föräldrarna alltid gör. Får upp fart och lyfter över vattnet. Flyger iväg med ivriga

vingslag ett tiotal meter, men faller pladask i en kaskad av vatten. Flygövningarna upprepas efter ett tag och landningarna blir bättre.

”Normalår” är lomungar vuxna nog att lämna tjärnen i mitten av augusti . Nu befinner vi oss i mitten av september. Skälet till detta är att de ägg paret lade i början av juni blev offer för någon äggälskande predator.

I början av september lämnar familjen häckningstjärnen tillsammans. De närmaste dagarna återkommer familjen till tjärnen inför nätterna. Ungen får tid på sig att ytterligare bygga på styrkan inför den långa flytten söderöver till övervintringsplatsen.

Normalt anländer smålommarna till häckningstjärnarna i mitten av april då isarna släppt. I månadsskiftet maj-juni läggs två ägg vilka ruvas cirka tjugosex dagar. Under augusti månad är ungarna stora nog att kunna lämna hemmatjärnen. Tyvärr händer det ofta att äggen rövas av någon predator. Oftast läggs nya ägg, vilket är skälet till att vissa år blir en månad senare. Så var det för våra lommar år 2020.

I ord och bild har jag velat belysa hur ett smålomspars liv i med och motgång kan vara. Jag har flera morgnar i veckan suttit vid lomtjärnen under åren 2010 till 2020. Lommarna lär bli kring tjugo år, och ”mina lommar”har med tiden accepterat mig som en del av deras vardag. Kameran har alltid varit med. Den har gett mig ett otal bilder som skildrat deras liv.

De händelser ur lommarnas liv jag skrivit om är upplevda under tioårsperioden. De ovan skrivna är från året 2020, vilket också är det senaste året jag tagit mig ut i markerna.

Jag tackar Er läsare som följt mina berättelser om ett smålompar och deras liv. Hoppas Ni haft glädje av mina kåserier.

Bengt Lundell.