Hur långt söderut törs man fara utan fara?

2020-08-08
Från norr till söder. Från Ljusnarsberg till Askersund är tanken utan att hamna i karantän i 14 dagar. (Det blev 10 timmar.) Askersund är Norra Vätterns pärla enligt Askersundarna själva. Vackert vid Vätterns vatten.

Från bro till bro. Riksväg 50 i bakgrunden. Vattnet kommer från sjön Viken.

Det finns många båtar i hamnen och här kan man läsa om en bogserbåt, som ursprungligen fanns vid Hammarö i Karlstad, men som numera är privatägd och finns här i Askersund. Vill man se maskineriet, så finns det gamla hos Rubens Maskinhistoriska samlingar i Götene. 

Här radar modernare båtar upp sig.

Den här är lite gulligare. Wettervik är en riktig blomsterbåt och en färgklick i hamnen.

Mycket folk och en plats som var välbesökt var Johans leksaksbod. Varför? Jo, han har blivit tv-kändis. Tjuv och polis hette programmet. https://kontakt.svt.se/guide/tjuv-och-polis.

På skylten är det full fart. Från 0 till 100 – är det vilka som är välkomna till butiken, eller bara ålderstrappan?

– Får jag ta en bild? Det får jag. Johan Högberg tog med sig en halv miljon i kontanter. Pengarna var så väl inplastade att det nästan speglar sig. Men det var falska pengar, så då fick han ha det kvar! Han berättade att det spelades in cirka 2000 timmar med alla kameror på många ställen och det blev 8 timmar tv av detta. Spännande och nervöst fast det var på lek. Man behöver inte handla, sa Johan. Från noll till 100. Kronor eller ålder är frågan? Eftersom det inte var köptvång, så inhandlades det ett timglas med magnetiskt pulver i. Timglaset är snabbt. 1 minut.☺

Hemma har vi ett bryggeri så varför inte kolla på ett bryggeri i Hammar. Svänger vänster från Riksväg 50 där det står Hammar. Inget bryggeri bara bryderi. Däremot glasåtervinning. När vi pantar och slänger i glasgloberna, hamnar det där för att bli nytt glas. Bra!

Vi far mot Zinkgruvan. Tänk att man får se så mycket, när man åker vilse, som man inte vill se. Och upptäcker att det finns fina platser, som är en fröjd för ögat. Laven är 72,5 m.

1977 var jag med i den nya ovanjordsanläggningen, som Laboratoriet i Stråssa var med i utvecklingen av anrikningsprocessen. Dvs. malning och flotation med mera. Undrar hur det ser ut i dag? Manöverrummet var fullt med stora knappar och massor av kontrollampor. Är det bara en datorskärm som man ser allt på numera?
Uppe på laven, 72,5 meter, har jag stått för att få utsikt. Och man får insikt om sin litenhet.

På väg hem passerar vi Lindesbergs kommun som kallar sig för Bergslagens själ.
I själ och hjärta, heter det.
Då är Ljusnarsberg Bergslagens hjärta.

Bild & text: Bo Kempegård, med tacksam hjälp av webansvariga.