Haren och Vråken – en första titt

2022-06-16

Haren och Vråken – vad har det med Kopparbergarn att göra? Jo, vi skriver ju vad som händer i närområdet och detta är något som är på gång i Stadra mellan Grythyttan och Nora. 

Kopparbergarn fick en inbjudan att tillsammans med Stadra Vänner få komma och se en repetition av den teater, som kommer att uppföras på Stadra Teater i sommar och det är just Haren och Vråken av Lars Forssell. Handlingen utspelas i 1700-talsmiljö och är en riktig kostymteater. Här finns Bellman och hans umgänge, Ulla Winblad, Fredman och andra mer eller mindre kända figurer och musiken är också från samma krets.

Lena Engqvist Forslund, som är regissör, fick en spontan applåd när hon inledde kvällen. Hon berättade lite om pjäsen och påpekade att den trots sin tidsdatering är mycket aktuell, genom att citera två meningar: ”Runt hörnet lurar den ryska vargen färdig för anfall” och ”Släpp mig!” Båda ger ju associationer till vad som händer just nu både i Ukraina och med framför allt kvinnor världen över. 

Hon säger också att även om en del av skådespelarna är amatörer, så är flera proffs liksom övriga insatser, som ljus, ljud, kostym ock koreografi.

Mellan scenerna, som spelas upp, kommer berättare fram och läser Forssells text för att beskriva rum, tid mm. Bland annat får vi höra att det är den 19 augusti 1772 och Gustav III har just genomfört sin statskupp. Berättare är Theodora Källqvist och Alfred Stenegård Nurr.

Repetitionen börjar med en dans, en menuett. Den är ganska så knepig och fordrar att alla vet sin plats och dessutom är det trångt på scenen. Ett par får gå ner ett trappsteg och så dansar man på som sig bör. 

– Ni måste titta på publiken ibland också, förmanar Lena och förväntar sig att de dansande ska kunna både hitta varandra och titta ut över  publiken. Det går väl ”så där” och plötsligt hojtar hon till:

– Här är publiken!

Nu blir resultatet bättre. Hon är en uppmärksam, tydlig och noggrann regissör och Stadra Teater kan känna sig lycklig att hon håller i träningen.

Så presenterar sig alla skådespelarna och vilken roll de har. Två av dem kommer att försöka hålla sina roller på dalmål och General Piper, som spelas av Magnus Wetterholm själv, tycker att hans rollfigur ska prata finlandssvenska. Han drar sin värja och visar att han har pondus och makt.

Eva Haldert hör till veteranerna när det gäller Stadra Teater. Den här gången gör hon gumman Hilda, som ofta sitter på en bänk och kommenterar vad folk gör. 

På bänken sitter också gubben Henrik, Lasse Fors, och Fredman som slumrar stilla, Rune Jacobsson.

Bellman spelas av Jonas Hedlund här omgiven av Ulla Winblad, Caroline Rauf, och Karna, Lovisa Carlson.

Tjusigast av alla tycker nog baron Sivergrå, Niclas Ekholm, att han är trots att han kommit i obestånd. Han framför ”Opp amaryllis” för att beveka Ulla Winblads dotter Anna-Britta. Hans sång är känslosam, men kanske inte av det tonsäkraste slaget, men imponera, det vill han.

Så kommer en övning. 

– Hur går er rollfigur? kommer frågan. Alla börjar gå omkring så som de tänker sig att just deras person passar att gå. 

– Hur går er rollfigur när den är trött? När den är pigg och alert? Använd rösten i en replik när ni går!

Jösses! Det här var ingen barnlek. Skådespelarna går om varandra och pratar och gestikulerar och man ser att många av dem är rutinerade scenuvar. Andra är mindre vana och får ta till sig instruktionerna. 

Så får vi se ur scen 3. Nu blir det riktig teater och vi börjar redan längta efter att få se pjäsen i sin helhet. 

Magnus Wetterholm berättar också, att det är ovanligt många uppe på scenen och att man kommer från flera platser i Sverige, även om de flesta är från vårt område Örebro – Nora. Det här är en stor satsning för Stadra Teater. Den är dyr, men man förväntar sig också, att det ska komma många besökare. I tre år har Hjalmar Bergman fått vara den författare som visats, nu vill man förnya sig och Lars Forssell tar över. Magnus hade läst pjäsen och blivit berörd av innehållet och från att tidigare inte trott att det skulle kunna genomföras, tänkte han nu om. ”Nu gör vi det!”

Foto: Björn Öringbäck

En fantastisk sak med Stadra Teater är, att barnen har fått vara med. Kopparbergarn har följt Stadrabarnen i flera år, men lite förvånade blev vi ändå, när vi pratade med några efter repetitionen. Neryse Klaassen är inne på sitt 14:e år och Anton Hellberg och Lovisa Carlson har varit med i 10 år. De är mycket tacksamma och glada för allt de fått lära och trivs med jobbet som skådespelare. 

Vi undrade vad de tycker om pjäsen och hur de tycker att det går och får veta, att det kan vara lite svårt att para ihop det i huvudet. Anton, som spelar Kalle, tycker att förändringen är stor under spelets gång och att de blir lite knepigt. Han och Lovisa, som spelar Karna, försöker prata dalmål. 

– Anton är duktigare, påstår Lovisa, jag tycker ibland att det blir nån slags parodi. 

Och visst är det svårt att prata en annan dialekt och lätt att glida över i något ytterligare. 

– Jag pratade ju norrländska förra gången, inflikar Anton.

Premiären kommer den 1:a juli och sedan pågår spelet till 14:e augusti. läs mer och boka biljetter här! https://stadrateater.se/

Text: Inger Aftonljus
Foto: Dragan Popovic för Stadra Teater