Fantastisk musik i Spannarboda
19-09-22
Varenda kotte i Ljusnarsberg kommer säkert ihåg hur mycket fin musik Ljusnarsbergs Kammarmusikförening bidrog med under sin aktiva tid. Thomas Lundkvist blev lika känd och många saknar den musikaliska inspiration han förmedlade. Thomas bor i Spannarboda och eftersom det där finns en fantastisk bygdegård, Sveaborg, kan han fortsätta, att locka musikanter till trakten.
Igår uppförde Södra Bergens Balalaikor sin tolkning av rysk folkmusik och konserten blev omedelbart fullbokad, ja så till den grad, att man bestämde att köra en föreställning till samma kväll. Den senare lyckades Kopparbergarns södra medarbetare få plats på. Det hela började med ”På ängen stod en björk”, en av de ryska folkvisor många svenska barn fått lära sig i skolan.
Thomas inledde och berättade, att orkestern har fyllt 50 år och hälsade publiken välkommen.
Man kan inte annat än beundra den fart händer och fingrar rör sig med och de vackra dräkterna. Allt är en fröjd för öron och ögon.
Men orkestern har inte bara instrumentala inslag. Även sång ingår i programmet och här ska männen till tre damer gå till Petersburg för militärtjänstgöring. Sången heter ”Farväl”.
Jonas Nyberg presenterade många av inslagen i konserten och berättade, att allt börjat i väldigt litet format. På 50- och 60-talet kunde man köpa en balalajka ganska billigt i Sovjetunionen, vilket några också gjorde. Men ingen kunde spela på dem, så då startades studiecirklar för det.
– Thomas Lundkvist är orsaken till, att vi står här, berättade han och fortsatte med att beskriva instrumenten.
Det finns olika storlekar på både balalajka och domra, vilka båda ingår i orkestern, allt från små prim till bas och kontrabas, vilka är riktigt stora. Balalajkan är trekantig och domran rundad.
Trots att balalajkan finns i namnet på orkestern, blir man då och då överraskad av andra toner och ljud. Här finns också olika flöjter och horn. Vi fick höra en svensk låt, ”Nilssons polkett” på ryska flöjter.
och ibland går det undan.
Här finns också dragspel samt olika rytminstrument med och en slagverkare. Hästpinglorna var med i sista stycket.
Även Thomas deltog i spelet. Här kvittrar han fågelsång på en plastbit i ”Månen lyser”.
Det finns mycket glädje i framträdandena. En lustiger dans till rytminstrument livade upp hela publiken.
Men också allvar och tragik. Den vingbrutna svanen ropar om hjälp till sin make, men han ligger redan på havets botten. kvinnorna sjöng en otroligt vacker stämsång.
Även männen sjöng stämsång, något som Thomas berättade var fantastiskt att höra när han vistades i Kaukasus där polyfoni och vinodling tidigt var vanligt. Vi fick höra flera folkvisor om att leva ett långt liv och att varken ryssar eller turkar var nyktra i Ingenmansland, där blommorna växer.
Olika länder har olika slags cittror. Genom Thomas har vi fått uppleva den finska kantelen och här fick vi lyssna till den ryska guslin. Den har ett mycket vackert och sprött ljud.
”Typewriter” på ryska låter väl intressant. Det var slagverkaren Ante, som knattrade på en gammaldags skrivmaskin.
Till sist: Musikerna tackar för sig och vi tackar för en underbar konsert genom att stå upp och applådera. Tänk att de ställde upp och gjorde en extra föreställning rakt på den ordinarie utan paus och vila bara för oss åhörare. Nog är det fantastiskt eller ”magiskt” som numänniskorna uttrycker sig.
Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck
