Maj 2025

Pizzeria Roma av Elin Persson

Maj månad är här och jag läser Pizzeria Roma av Elin Persson. Den är precis så bra som förväntat. Vårt lands norra delar levererar ypperlig litteratur, det är nästan så att man vill mynta ett nytt begrepp norrlandslitt. I Pizzeria Roma skildrar Persson mycket med små medel. Glesbygden, den manliga vänskapen, arbetarklassen. Men framför allt skildrar hon kroppen, den sönderfallande, överarbetade manskroppen. Magnus är 63 år, snart pensionär, när en magnetröntgen dömer ut hans kropp. 40 år på verkstadsgolvet som svetsare har satt sina spår. Hans lemmar lyder inte längre, att stiga uppför en trappa tar all hans kraft. Magnus blir sjukskriven och plötsligt finns det så mycket tid som behöver fyllas med innehåll. Det är mycket i berättelsen som får en att vilja gråta, Magnus obotliga positivism, hans livslånga vänskap med Kenneth, även han sjukskriven, den otroliga mildheten som Magnus visar sin omgivning, djur, natur, människorna omkring honom. Det är ett mansporträtt jag saknat, som får mig att tänka på alla dessa pappor som finns omkring mig, deras blåställ och verktyg i garagen. Romanen är dedikerad till Perssons egen pappa och man får ibland känslan av att läsa ett manifest Det. Kommer. Att. Komma. En. Dag. När folk från städerna inser att livet inte handlar om att köpa prylar och köra runt i Merca. Att det handlar om allt detta: Efter ett långt arbetsliv vila ögonen på utsikterna. Det kan te sig anspråkslöst, precis som Perssons roman, men är det verkligen det?