Berwaldensemblen gästade Kopparberg

2017-11-28

Så har det hänt igen.

Ljusnarsbergs kammarmusikförening har denna gång engagerat Berwaldensemblen. Det är stort att få lyssna till musik av mycket hög klass hemma i Ljusnarsberg.

Thomas Lundqvist, föreningens ordförande, hälsa gäster och publik välkomna.

Anders Inge presenterade sina medmusikanter och berätttade att deras samarbete startade i Grängesbergs orkesterförening.
Anders Inge är född i Fagersta. Han har studerat i Bern och Köln. Sedan 1979 spelar han för närvarande i olika Stockholmsorkestrar och med egna stråkkvartetter.

Erik Jakobsson är född och uppväxt i Ludvika. Numera är han bosatt i Köpenhamn där han bl.a. spelat i Danmarks Radios symfoniorkester. Han är också utbildad dirigent. Operaintresserade har mött honom på Opera på Skäret där han vid fyra tillfällen varit repetitör, körmästare och dirigent.

Jonna Inge föddes i Stockholm och dotter till Anders, men flyttade år 2000 till Skottland. Hon studerade på the Royal Scottis Academy of Music and Drama. I Sverige frilansar Jonna som kammarmusiker. Jonna är också en god mezzosopran och sjungit både som solist och korist.

Anja Inge, lillasyster till Jonna, har en gedigen utbildning på sitt instrument, cello. Hon har spelat sig runt i världen från USA till Japan. Hon har också ett starkt intresse för dans och har i föreställningen See Saw dansat med sin cello.
Konserten började med musik av Josef Rheinberger. Musiken var mycket kraftfull men också med meditativa partier. Det fanns också delar med stark puls som kändes i bröstet.
Publiken fick lyssna på Pianokvartett i Ess-dur op.38, Allegro, Adagio, Menuetto-andantino och Finalo-allegro.

Flygeln i församlingshemmet fick visa sin kapacitet när Erik Jacobssons professionella spel skulle nå fram till lyssnarna.
Anders och hans fiol var väl samspelta. En fiol kan tolka många känslor om det är rätt person som handhar den och så var det i det här fallet.
Altfiolen i Jonnas händer fick möjlighet att visa hela sitt register. Dess något mörkare klang blir ett fint komplement i ensemblespel.
Undertecknad är något partisk när det gäller cello då det är ett instrument som jag känner varmt för. Dess sound berör mig starkt. Det förstärktes ännu mer nu när jag fått lyssna på Anja.
När Anders Inge presenterade Josef Rheinberger sade han att det gick att tänka sig musiken till ett engelskt Theparty så när det var dags för paus serverades varmt te.

Kopparbergarn talade med Stina och Mats som åkt ända från Ludvika för att njuta av god musik. Båda tyckte att det varit värt den 8 mil långa resan att få lyssna på Berwaldensembeln.

Andra delen av programmet började med Johannes Brahms ”Poco Adagio ur Pianokvartett A-Dur” en fantastisk musikupplevelse. Blundade och njöt. När sista tonen klingat tittade jag ut och såg det kompakta novembermörkret. Blev nästa lite vilsen i tillvaron. Från något mycket vackert till mörk verkligenhet på någon sekund kändes hisnande.

Så fick publiken stifta bekantskap med Joaquin Turina. Han var född i Sevilla. Mycket av hans musik är nationalistisk. Han kan jämföras med Hugo Alvén eller Edvard Grieg. Hans musik är så präglad av spansk tradition att det faktiskt passar att säga olé ibland.
Vi fick lyssna till Pianokvartett a-moll, Lento-Andante mosso, Vivo och Andante – Allegretto.
Så var programmet avverkat men så lätt slapp Anders, Anja, Erik och Jonna inte undan.

Applåderna ville inte ta slut.

Ulla Björklund avtackade musikerna med blommor. Applåderna gav utdelning och fick sin belöning med ett stycke av Mozart.
Varma applåder fyllde församlingshemmet.

Skribenten drogs naturligtvis mot cellon. Den hade en vacker patina. Anja berättade att cellon hade hittats på en vind. Hon fick förmånen att köpa den och det är hon mycket glad för. Det är en barockcello och inte lika stor som de modernare. Cellon är daterad till 1737.
Anders Inge berättade att det finns en stor marknad för antika instrument här i Sverige. Men även Japan är en stor köpare av äldre instrument
Med denna musikupplevelse inombords kändes novembervädret med duggregn något mindre grått.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell