Anbytarträff

18-10-08

På lördagen hade Ljusnarsbergs släktforskarförening anbytarträff på biblioteket i Kopparberg och det kom släktforskare från många platser, till och med från Oslo för att delta.

På träffen kunde man dela uppgifter med varandra, om man forskar på olika grenar av samma släkt, för eftersom det finns så mycket att hämta, kommer man inte alltid åt samma håll, även om uppgifterna hör samman. Den här gången var 23 personer närvarande.

Sture Ekmark gick dit för att ta några bilder och han berättar, att från Nora kom Tore Johansson, en tidigare polis som har tjänstgjort i yrket i över 40 år i norra länsdelen och som nu söker sina rötter.

Han träffade också en bekant, Barbro Hyttnäs, som han av erfarenhet visste har ett stort intresse för släktforskning.

Höll i arrangemanget gjorde Christina Petterson, som även är sekreterare.

Och här har vi Kerstin Lindberg, som är med i styrelsen. Tyvärr kunde inte ordförande vara med.

Ingen skulle vara hungrig på träffen, så därför serverades det kaffe och goda mackor på mötet. Det blev en skön och trivsam stund för prat och reflektion och alla verkade mycket nöjda och glada över den här dagen.

Kerstin Lindberg berättade via mobilen, att det här var den första anbytarträffen, men att det säkert blir fler. Annars träffas föreningens medlemmar i grupper och forskar på sina släktled. De tre grupperna har 5-6 medlemmar och träffas var 14:e dag på biblioteket i Kopparberg mellan 14.00 och 18.00. Idag, måndag träffas en grupp.

Programmet de letar i heter Arkiv digital och där kan man få uppgifter från människor i hela Sverige. Tillbaka till början av 1700-talet finns uppgifter om vanligt folk, men om man har framstående personer, som t.ex. präster i släkten, kan man komma mycket längre tillbaka. Så har man kommit ända ner till 1500-talet.

Medlemsavgiften är 150:- per år och då forskar man gratis genom föreningen. Vill man sitta hemma, kan man abonnera på programmet för 17-1800:- årligen. De som har släkt utomlands, t.ex i Amerika har då hellre Ancestry, som räcker över hela världen.

– Det är bra, säger Kerstin, att träffas och hjälpas åt. Ibland är texter svåra att läsa på grund av handstilen. Det är också hemskt med vissa utlåtanden om folk. Det kan stå ”idiot” eller något liknande.

Själv började Kerstin släktforska på 90-talet, vilket hon tycker var alldeles för sent. De flesta, som söker sina rötter, är redan pensionärer. Inte förrän i 55-årsåldern börjar tydligen människor fundera över varifrån de härstammar och vad som finns långt tillbaka. Men den som söker, kommer att finna fantastiska livsöden och Kerstin startade, för att få veta mer om sin mans släktskap.

En faster hade också sökt på pappans sida och kommit ner till mitten av 1800-talet och sedan har Kerstin fortsatt att söka sin farmors och farfars historia bakåt. Nu forskar hon vidare, för att hennes barn och barnbarn ska kunna få del av sin historia och alla fantastiska livsöden som finns nedtecknade där.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Sture Ekmark