Folkmusikfestival i Folkets Hus i Kopparberg

2026-06-02

Supertraditional är alltså ett skivbolag som ger ut musik på vinyl och cd, ordnar liveframträdanden och publicerar musik digitalt. Flera av bolagets artister har varit på residens i Ställbergs gruva. Musiken hos förlaget har det gemensamt att den har koppling till tradition. Skivbolaget har även en vision att folkbilda just om folkmusik, lite som idag då mycket vävs samman både musik, samtal och vision. Under kvällen får vi avnjuta artister med olika akter, alla kopplade till Supertradfamiljen. 

Den första akten inleds på läktaren och i sidogångarna vid publiken. Musiken hänrycker, förmedlar och förför. Som en parningsdans i gryningen. Det är ton, talang och tradition i perfekt symbios. Det vi lyssnar på är Vallåtscirkeln, ett verk med rötter i fäbodtraditionen där tonaliteten användes för att höras över vidderna. Viljan nu har varit att skapa ett verk som hyllar musiken som artisterna drivs av. Den som vill höra mer av detta bör göra sig redo att köpa biljetter till Ställbergs gruva den den 21/22 augusti då de kommer att framföra musiken i Ställbergs Gruva. Vallåtscirkeln framfördes av Sara Parkman, Maja Kamne och Siri Anna Flensburg.

Akt 2 framfördes av en av de som precis haft residens på Ställberg gruva nämligen Óskar Freyr Guðnason. Óskar sittande ensam på scenen bakom en orgel. Drillande, långsamt och innerligt. Känsla och personlighet inbakat i basmusik som förflyttar känsloregistret till hjärtats djupaste kamrar. Den första låten är en nygammal låt han skrivit som heter Vertigo – färöisk koral. Óskar stammar från Åviken och berättar om sin mormor som var aktiv i protesterna vid gruvbrytningen i på samma plats. 

Sannolikt är det därför som hans stycken känns som kyrkomusik i kohagen kombinerat med gruvans svårmod och styrka. Toner och röst med rymd, styrka och tradition. Det är Stort, känslosamt – tankarna dras till en katedral på kontinenten snarare än arbetarrörelsens gemensamma hus. Starkt och lågmält men med en personlighet och ett egenuppbyggt arv som förvaltas och hela tiden förädlas.

Vi förflyttar oss till parken framför Folkets hus. Där får vi ta del av ett panelsamtal om folkmusikens villkor. Sara Parkman är moderator för kvällen. Några av frågorna som kommer att lyftas är: jämförelse mellan den moderna och äldre folkmusiken. Digitaliseringen vad händer. Vad tar vi för givet kring musikens institutioner

De som deltar är:

Lotta Johansson – Producent (bland mycket annat)

John Frances Goodacre – spelman (bland mycket annat)

Vad är folkmusik – en svårfångad fråga – både en repertoar men också ett sätt att skapa tillsammans i nuet. Vad är folkdans – handlar om repertoaren och form. Repetition och de krusningar som görs i folkdansen. Folkdans är ett språk med repetitioner och improvisationer. Båda strävar ner mot jorden istället för som baletten som strävar uppåt.

Folkmusikproducenter fanns inte i någon direkt utsträckning i början av 2000-talet. Men redan på 80-talet såg man att det inte fanns producenter. Ur detta föddes folkmusikens hus, Ethno bildades, Erik Sahlström-institutet, ja kort sagt var det  mycket som sammanföll till musikens fördel. Första gången som folkmusiken fick vara med i högskolorna var 78/79 men först efter 94 kunde man gå en musikerutbildning med fokus på folkmusik. 

I och med detta professionaliserades folkmusiken och det blev möjligt att leva på musiken för folkmusiker också. Detta gissar panelen inte hade kunnat göras idag då regeringen inte satsar på studieförbund och kultur. Hur står sig det svenska jämfört med internationella scenen. Vi har studieförbund och folkhögskolor som är viktiga på landsbygden. Vi måste komma ihåg nu när det rivs ner vad behöver vi göra. 

Första folkmusikutbildnigen som provades var vid folkhögskolan i Skinnskatteberg. Det var mycket av en experimentverkstad, vad kan man göra med folkmusiken och hur kan den bli en självklar del i musiksverige. De skrev ned vad de behövde göra och fick saker att hända. Man tänkte mer kollektivt på den tiden, många var med och skapade och många hade idéer. Flera folkrörelser gick samman och det var det som var det vinnande konceptet. 

Vad kan de yngre göra? Utmana – ordna festivaler och verksamhet som utmanar! Var modig! Bilda egna grupper, känn inget tvång att hålla igång någon annans grupp osv. Starta spelmanslag – och låt dessa spegla tiden vi lever i nu! Studieförbunden är viktiga för just detta, stöd med att skriva ut noter med mera. Det är lätt att se musiker i allmänhet och folkmusiker i synnerhet som att de klarar sig på egen hand att “folkmusiken alltid överlever”. Det gör den också men även de som framför musiken behöver något att leva på och det underlättas av att kunna tjäna pengar på sin musik.

Sara Parkman sammanfattar samtalet genom att föreslå ett nytt manifest och får hjälp av paneldeltagarna att påbörja detta med några punkter: 

– pardansens vikt 

 – folkmusikens infrastruktur, var rädd om den men var inte rädd om folkmusiken den överlever var inte rädd att bland in nytt.

– skapa det du saknar!

– Gör det du vill men gör det med andra!

Viktigt att nämna är att såväl fika som middag serveras och att Supertraditional sålde skivor med mera i foajén. 

Akt 4

Improvisation av Ima Baeza Bilgin som från början är jazzmusiker. Det första stycket är stämningsfullt och närmast psykedeliskt med tydliga inslag från vallsång. Traditionellt trallande och läkande hummande i harmoni. Guitarrón Chileno i samklang med futuristiska svängningar. 

Imas pappa är från Chile och hennes mamma kommer från Turkiet. Detta försöker hon att få med i skapandeprocessen. Hon vill bevara traditioner och det samt närheten till varandra handlar den andra låten om. Skriven på spanska! Den är inte en improvisation men imponerar lika mycket.

Akt 5.

XTC in the XIV har varit ute och spelat i Europa men nu så är de tillbaka där de började och spelar här. De är en vokalgrupp polyfona klanger och medeltida inspiration. Det är verkligen fantastiskt vad dessa personer kan frammana med sina röster! 

När denna akt klingar ut beger vi oss jag och Benjamin. Det har varit en upplevelse att få chansen att gå på Folkmusikfestival! Det närmaste jag kommit denna typ av musik tidigare är nog Hedningarna. För att återkoppla till inledningen kan jag väl känna att jag var lite fel ute, ungefär som att blanda ihop Ronny & Ragges “Rara söta Anna” med Hootenanny Singers “Lilla vackra Anna”. Kanske samma tjej men aningen olika sätt att närma sig personen på. Och så är det väl med folkmusik också att det inom samma genre kan låta väldigt olika! 

Kvällen då denna text tar form är sådär vacker som bara en juni-kväll kan vara och jag lyssnar på “Äppelbo gånglåt” och drömmer mig bort “I Äppelbo vill jag bo med maka och häst och en liten ko och bärga mitt hö och baka mitt brö och leva i lugn och ro.” – ja visst låter det härligt. Men jag trivs i Kopparberg och blir nog kvar här – med eller utan ko! Baka kan jag ju tack och lov göra här och dessutom gå på festival och annat skoj! 

Stort tack till Ställbergs Gruva och Carl-Oscar som så generöst bjöd in oss till denna fantastiska kväll!