Vad fanns då att göra som barn och ungdom på den tiden i Kopparberg undrar kanske någon?

Svaret är enkelt: Det fanns en hel del aktiviteter att syssla med bortsett från det man själv hittade på.

Vi hade ju inga mobiler och datorer som styrde vårt umgänge, vilket så här i efterhand var bra enligt mig.

Vår kreativitet visste inga gränser, det var bara lusten som satt stopp. (Nu vill jag säga att jag är en stor diggare av datorer och allt man kan göra/använda den till, för jag är absolut ingen bakåtsträvare.) Nåväl för att återgå till vad vi gjorde på vår fritid.

 

Först och främst hittade vi på mycket själva när vi var i de yngre åren. Vi spelade kula, hoppade hage, snurrade med rockringar klättrade i träd och byggde kojor i skogen. Det fanns bla en stor aktiv scoutverksamhet med både blåvingar, vargungar och scouter.

Jag/vi som var lite yngre blev blåvingar om vi var flickor, och en dag i veckan var det aktiviteter förlagda till Kopparbergsskolan  (Garhytteskolan), dessutom var det även lägerverksamhet, och vem minns inte Scoutverksamhetens hus Enbo någon mil från Kopparberg, där vi upplevde många roliga minnesvärda lekar och upptåg.

 

På somrarna ordnades det simundervisning, vid Bottnarna i Ljusnaren, således inte vid Djäkens. Simundervisning var inget som ingick i skolundervisningen. Jag var sju år när jag lärde mig simma, och vi tog oss dit på cykel för att delta i simskolan.

Jag tog ett järnmärke första året (tror det hette/ heter så) när man simmat 50 meter.

 

Dåvarande tidningen Bergslagsposten gjorde ett repotage från simskolan vid Bottnarna i Ljusnaren. Jag ser många kända ansikten bland barnen och jag själv som står men korslagda armar lite till vänster. Långt ut till höger i mörka glasögon o badbyxor syns polischefen Gösta Jansson.

En bordtenninsklubb som hette Eken fanns också, där vi spelade bordtennis i numera rivna Logen (som även många av oss minns som gymnastiksal när vi gick på högstadiet). Huset fanns längst upp i Klastorp  invid vägen som leder till Gruvriset. Ganska snart insåg jag att bordtennis inte var något för mig. Klubben levde vidare i många många år, och kanske finns den än kvar, är det någon som vet?

På tal om Gruvriset, dit fick vi i övrigt gå och spela brännboll på gymnastiktimmarna på vår och höst. På vintern var det skidåkning till Björkberget, det lär nog inga jämnåriga med mig ha glömt😜

 

När vi blev lite äldre fanns det bio tre gånger i veckan; onsdag lördag och söndag. När man gick på en mattiné kostade den 1 kr, sen fick man en ask Viol eller Tutti Frutti för 25 öre, så 1. 25 kr var vad man fick med sig av far eller mor.

Min bästis Karin och jag gick på alla Elvisfilmer som kom till Kopparberg, det var således Elvis för hela slanten som rörde sig i våra huvuden, och Elvis musik gillar vi båda än idag, men filmerna, nja idag tycker man väl att de inte är lika fantastiska som då.

Vi var också några stycken som provade på att dansa i folkdanslaget, då minnet säger mig att man försökte bilda en ungdomsgrupp. Hur det sen vart med det minns jag inte.

 

När vi var fjorton år var det tid för konfirmation. Vi kunde välja att ”läsa” under terminen eller ägna några sommarveckor åt det hela. Vi var några stycken som valde det senare som blev en minnesvärd upplevelse. Vi höll till i Abrahamsgård som då var kyrkoherdebostad, och vår ” lärare” var Nils Marwick. Den 6 och 7 juli var det förhör i kyrkan och sedan fick vi ta nattvarden.

 

När man så fyllt 15 år var det så dags att söka sommarjobb. Vi var några stycken som knallade iväg till arbetsförmedlingen i Kopparberg, som då låg i huset där Oscaria ligger. På arbetsförmedlingen arbetade Råstock, någon annan fanns inte som arbetade där säger mitt minne. Råstock bläddrade i sina papper, tittade på oss och sa, ”ja ni flickor, de behöver jordgubbsplockare i Finnerödja”, och så blev det. I tre somrar plockade jag och mina kamrater jordgubbar, och för varje liter vi plockade fick vi 23 öre.

Sista året jag plockade var 1967, och då fick jag över 500 kr netto med mig hem.

Den summan motsvarar i dagens penningvärde 6.700 kr, undra på att jag kände mig rik, något jag aldrig glömmer.

 

På lördagarna när vi var lite äldre gjorde man sig fin i håret, och sminkade sig medan radioprogrammet ”Sveriges bilradio” med CG Hammarlund pågick, för att sedan gå ut på byn, för att promenera fram och tillbaka mellan dåvarande torget (mitt emot Laxbrogården), och järnvägsstationen för att se om några år äldre bilburna killar man kände, skulle stanna och prata och ev få en biltur med. Vi får inte glömma att då jag var ung var det full fart och rörelse på byn, vilket kan vara svårt att idag förstås av den yngre generationen, men då blomstrade Kopparberg med omnejd, och många var i rörelse även på kvällarna. 

Det fanns ju dessutom öppna caféer om man hade en slant över. Löthstams café mitt emot brandstationen, Westlunds café, mitt emot gamla polisstationen, och så förstås Fagers konditori som öppnades redan 1933 (om jag är rätt informerad).

 

Så fanns Bjarnes korvkiosk, först låg den vid anslagstavlan intill vägen mot Ställdalen, en lite kiosk där det enbart fanns kokta korvar med bröd, men så småningom flyttade Bjarne upp med en större kiosk intill Gamla Kopparbergsskolan, där man både kunde få kokt och grillad korv, samt mos som hans mamma tillagade. En kokt korv med bröd och en kupa mos kostade 1 kr och 30 öre. Vid gamla torget (utanför John Scott´s idag) hade så Lönnström sin korvkiosk. Bakom kiosken fanns det även en parkering, där många satt och kollade i sina bilar och tittade vilka som gick in och ut till hotellet. Många av hotellgästerna som kom ut från Laxbrogatan gick raka vägen över till Lönnströms korvkiosk för att få lite ”nattamat”

 

Fortsättning följer….

 

Text: Lindha Wetterberg Gustavsson

Foto: Lindhas privata samling

 

Tack Lindha för dina spännande berättelser om hur det en gång var i Kopparberg! Minnesvärt för många, och information för dem som har flyttat hit under senare tid. //Redaktionen