Full fart på Bergslagsvallen

2026-08-08

Kopparbergs Brukshundsklubb hade bjudit in medlemmar och inte medlemmar för att pröva på agility. Kanske fanns det en liten baktanke att klubben skulle få några fler medlemmar.

En kopp kaffe lugnar Lotta inför kvällens utmaningar. Annika serverar.

Gunilla Pöchhacker, klubbens ordförande, var glatt överraskad över att så många hörsammat inbjudan. Hon berättade att kvällens instruktörer är från Lindesbergs Brukshundsklubb då klubbens egen instruktör i agility hade fått förhinder.

Karin och Ella med sina kunskaper och lugna utstrålning gjorde att osäkerheten bland både förare och hundar minimerades.

Karin började med att ge information om vad agility är och vad det ger hunden. Alla hundar mår bra av att aktivera både knopp och kropp. Det går bra börja tidigt med träning men inte tävla förrän hunden är 18 månader.

Ella berättade för Kopparbergarn att hon är med i Lindesbergs Brukshundsklubbs ungdomssektion. Hon tycker det är roligt att träffa medlemmar från andra klubbar. Man får alltid något nytt med sig hem och möten med andra är viktigt. Tillsammans med sin egen hund föregick hon med gott exempel.

Kvällens första uppgift för hundarna blev att springa igenom tunnlar. Tre olika längder på tunnlar skulle avklaras. Med hjälp av Karins lugna övertalning besegrades misstron mot att passera genom en tunnel.

Senja var mycket tveksam till att springa igenom tunneln men matte Lotta uppmuntrade och tveksamheten släppte. När uppgiften var löst kom belöningen i form av hundgodis. Hade hunden en älskad leksak med sig går det också bra som uppmuntran.

Onja med lillmatte Svea gjorde ett gott jobb med att besegra tunnlarna. Mamma var stolt åskådare. De är nyinflyttade till Ställdalen från Tyskland. Svea ser fram emot att få börja Kyrkbacksskolan och få träffa nya kompisar.

När problemet med tunnlarna var avklarat var det dags för hinderhoppning. Många variationer praktiserades. En var att hoppa över första hindret med springa bredvid det andra. Det gick också bra att krypa under för något.

Karin och Boyan klarade uppgiften galant.

En stund av gos var ett skönt avbrott i allt nytt att lära. Här har Zelda och Alice en stund för sig själva innan det var dags att prova på slalombanan.

Den uppgiften var lite svårare. Varför gå i krok när man kan hoppa över ? Men med Karin och Ellas varsamma händer och uppmuntrande röster gick även det att lösa.

Det blev en kväll när förrådet av hundgodis minskade radikalt. Men åskådarna fick uppleva många mycket glada hundar. Vi fick också lära oss att med uppmuntran och envishet klarar man det mesta när man är en trygg och glad hund.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell