Poesisidan

Lämna gärna era bidrag till den här sidan.

Björkens gula blad

Så underbart när höstens
ljuva färger står och brinner
Det är då som alla mina
vemods tankar snabbt försvinner
Och om höstens dunkla kvällar
i mitt hjärta inte fanns
då skulle mina drömmars ljus
försvinna bort nånstans

När som björkens gula blad
från sin gren så sakta faller
Då bultar och mitt hjärta
bultar tungt i sköna intervaller
Och om höstens mörka nätter
i mitt hjärta inte fanns
då skulle allt jag värdesätter
försvinna bort nånstans

När höstens vackra färger
under solens strålar blänker
Då kommer vackra minnen
blott på dem jag går och tänker
Då sitter jag på kvällen
så nöjd och sällsamt glad
och där på sina ställen
faller björkens gula blad

stig.wikman. 25. 2013.

Stig Wikman har en egen sida också

Till en elev

Du skrattar hårt, du skrattar rått
Du svär och svarar fräckt
Du tycker det är tufft och flott
och att det låter käckt
Som stålet vill du vara sval
och hård som murad vägg
men tuffheten är bara skal
som ytan på ett ägg
För inuti finns kött och blod
en liten pojkes kropp
med ängslan, längtan, ynkligt mod
besvikelser och hopp.

Jag önskar att du skulle ha
ett hål genom din mur
så att du nån gång kunde ta
ett steg från egen bur
och vara den som det var tänkt
du skulle bli en gång
Jag sett det vackra i dig blänkt
och hört din inre sång
Var rädd om dig min unge vän
du är mig mycket kär
Jag ber dig om och om igen
att vara den du är.

Inger 1991

Tankar i vintermörkret

Inte kan vi väl begära att den nyfödda gryningen
ska kunna se klart vad inte ens dagen
i allt sitt bländande ljus kunnat genomskåda
Och inte kan vi väl begära att skymningens
av ålder försvagade ögon
ska kunna urskilja det
Men kanske natten, som varit blind sedan födseln
kan bilda sig en
om än oriktig uppfattning därom
Ty sådant är nu en gång livet
och om du inte förstår
då har du förstått

Björn Ö

Lufsar fram i spåret
i jakten på det nya året
bäst slå av på takten
låta andra sköta jakten,
vet ej, vad komma skall
och sjunger väl en liten trall.
Måste byta mönstret
knackar lätt på fönstret,
tjoar på min granne
tror HEN heter Janne
eller var det kanske Nanne.
Oj Oj OJ vad är fram och vad är bak,
när allt är samma sak?

Sven i Storå

Till minne av Pontus, 1989-1994
Stöd Barncancerfonden pg: 902090-0

Lille Killen 

Jag ser en kille vid en stor vit sten
en sten rest i hans ära och namn
en liten kille med själ så fin och så ren
har nu anlänt till sin vilande hamn

hamnen han for till är himlen ovan där
ära vare hans namn och helga hans moder
alla hans syskon dom hålla honom kär
också av mig som ville kalla dig broder

många år det skilde mellan oss två som vänner
en livstid och lite mer därtill
men alla som sett oss tillsammans dom känner
att vår vänskap den var tidlös utan något spill

så säg mig nu min gud och min herre
lova mig att säga som det är
varför inte ha tagit mig i hans ställe
och låtit den killen vara kvar här

blott fem år han blev den lille
idag är jag gammal och tärd
men mitt minne av den fine lille kille
jag alltid kommer att ha med på min färd.

Lasse i Ställberg

Klappar
klappar hit, klappar dit
Klappar till
Ögat blått – o, så flott
Liten gran, aj som fan
Granen gick
inte in genom dörr’n
Tomten kom
inte alls
Inga pengar har jag sparit
Inge’ snäll har jag varit
Tack för allt jag inte fick

Sture S 50-talet

En tiggares jul

Fattig och hungrig till själen och kroppen
möter jag denna min sista jul.
Illusioner är brustna och borta är hoppen
det är kallt i mitt dragiga skjul.

Frusen och sotsjuk och arm och eländig
tänker jag bakåt på svunnen tid.
Armod och jämmer som varit beständig
skall snart bliva bytt emot frid.

Säckar och trasor och halmen i sängen
är allt som jag äger och har.
Av brödet jag tiggde i morse av drängen
finns bara ett kantstycke kvar.

Men frälsaren föddes idag i en krubba
och själv ska jag dö i mitt stall.
Och ingen kan mera min själsfrid rubba
när jag svävar i rymdernas svall.

Björn 1957

Hur är det fatt käre vän?
Trår du än till julefröjd i himmelshöjd?
Minns du tomtens, Hoo ho Hoo
några snälla barn?
Eller har han trasslat in sig
i datorns bredbandsgarn.

Försenad höstmeditation!

Dom dalar så mjukt och stilla
de sista löven från träden
det stora och det lilla
möts i samma öden
för några få korta dar sen
dom glänste i solens sken
och kämpade in i det sista
där nordanvinden ven.

Bön om fred

Dagen möter natten som den alltid gjort
glam och stök och stoj glider sakta bort
nattlig ro ger vila drömmens tankar ila.
Det lilla barnet sover ett leende dröjt sig kvar
och inga knutna händer han ännu använt har
moders tröst, faders röst och ännu ingen höst

Sven i Storå

Sakta faller snön
på de vita träden
Inte ett ljud
mer än tickandet från klockan
och knastret från spisen
Ensam sitter jag
lyssnar till de svaga ljuden
Fylls av mitt eget inre
som kommer mig nära

Inger 1998