Jag skulle vilja – ett litet kåseri

16-08-23
Kopparbergarns webmaster har hemliga lustar. Ja, kanske inte i första hand vad du tänker just nu, men ibland får jag så många funderingar om olika saker och rätt som det är, får jag till och med lust att sabba.

Ta det här med mobilpratandet t.ex. Folk som pratar högt och tydligt om diverse ämnen rakt ut i luften i kassakön, på busshållplatsen eller på andra allmänna ställen, även gående på trottoaren.

– Jovisst, han sa att dom skulle renovera köket nu och …..

– Nej då skulle vi bara åka och handla och ….

Intressant för de omkring? Knappast.

Nu menar jag inte de som får ett viktigt samtal om en tid eller något annat liknande. De brukar tala ganska tyst och avslutar samtalet efter bara någon minut. Jag menar de som pladdrar på som om de var ensamma på platsen och hade hela luftrummet för sig själva.

Jag, som står i kassakön och försöker koncentrera mig på att ha i minnet nästa ärende och ska se till att jag får med mig alla varor och komma ihåg att stoppa ner kreditkortet i plånboken och inte glömma annat jag har i skallen. Jag blir störd i mitt och får dessutom skavsår i öronen.

Hur ska det då gå till – sabbet?

Jag har funderat över åtminstone tre olika idéer hittills.

En är den att..

Om man kan prata högt och tydligt bredvid andra, kan man väl också sjunga en liten stump.  Ni som är i den åldern att ni minns Egon Kjerrmans små parodier, kan kanske tänka er hur det skulle bli om man mitt i kön nära den mobilpratande började sjunga:

Bla, bla bla, bla bla, bla bla. Ifrån morgon och till kväll är det bara bla, bla bla.

Jag tror det skulle förstås. Eller så får jag höra:

– Du får prata högre, för vet du vad kärringen framför mig i kön gör?…….

Kanske ett låtsassamtal.

– Plingeling, plingeling och så handen till örat och ett högt och tydligt: Nämen oh, så trevligt att du ringer, men du förstår, just nu står jag i kassakön på ICA och det är sååå störande med folk som pratar i mobilen mitt bland alla andra, så jag vill verkligen inte prata här, vi får höras lite senare, hej, hej, puss, puss!

Vilken effekt får det?

Sen kan man ju alltid ”fatta fel” och tro att personen med mobilen riktar sig till just en själv. Man lyssnar och hittar någon tråd. Sen till personen:

– Nej men vad säger du? Så intressant! Ja, jag ska också renovera köket, men visst blir det väldigt rörigt när …..

Jag antar att personen fräser lite avvisande att det inte är jag som är tilltalad, men då får jag be om ursäkt och försvara mig med att det var precis vad jag trodde. Samtalet är med all säkerhet i alla fall sabbat.

Men vem vill sabba? Inte jag i alla fall på riktigt. Jag brukade säga till mina elever att de skulle fråga sig ett några saker innan de hävde ur sig något om eller mot andra.

Måste jag säga det här?
Blir världen en bättre värld när jag säger det här? och
Vem blir glad av att jag säger det? Blir jag själv det?

Men man kan ju alltid hoppas att någon lärt sig något av det här.

Inger Aftonljus