En danskväll

2017-12-28

Nyårsafton närmar sig. Kanske har ni planer på att hälsa 2018 välkommen med en kväll på någon trevlig restaurang.

Åke Vogel har skrivit en dikt om vad som kan inträffa när det finns möjlighet till dans. Det är en ung mans upplevelse långt innan debatten om ofredande tagit fart.

Gott Nytt År.

En danskväll

Det jag nu ska berätta det hände en gång
när livet var ungt och fyllt utav sång.
Jag satt uppå krogen och njöt av musiken
och stampa i takt med den sköna rytmiken.
Då kommer det plötsligt en jättemadam
och banar sin väg genom folkmassan fram.
Så sade hon säg vill du dansa med mej?
och log med sin slippriga trut.
Men jag hann aldrig svara förr’n hon kopplat en mara
och slet mig på dansgolvet ut.
Som en herrelös skuta vi vinglade fram
och folk började fnissa usch fy vilken skam.
Jag ville försvinna jag ville gå ut
men musiken den tycktes visst aldrig ta slut.
Hon förde i dansen med kraftiger hand
jag tycket jag nådde ej golvet ibland.
Jag framåt mig böjde och nästippen plöjde
allt djupare uti barmen sig in,
fiolerna gnällde och klackarna smällde
jag kände en doft utav gin.
Och svetten den lacka från panna och hår
det började värka i fötter och tår.
Så mumla hon något om sötnos och raring
Jag bad ej att få någon närmare förklaring.
Men sen sa hon då det som jag fruktat till slut
Hur skulle det va’ att få kyssa din trut?
Nej hu då! jag tänkte och garden min sänkte
Så sprang jag i nattmörkret ut.