Arabia Felix – teater med musik och sång

17-08-14

Nu har Kopparbergarns sydliga reportrar varit till Stadra Teater och sett Arabia Felix och det var en upplevelse. Magnus Wetteholm, Stadras konstnärliga ledare, har en alldeles särskild förmåga, att hitta sådant som passar att sätta upp på den lilla exklusiva teatern ”in the middle of nowhwere”. Den här gången har det blivit något av en musikteater och musiken bär hela föreställningen enligt min mening.

Vi har berättat om handlingen i ett tidigare inlägg och det hela utspelar sig dels på skeppet Grönland och dels på den arabiska halvön. Johan Bernander, som skrivit pjäsen, har intresserat sig för den expedition, som for ut från Dannmark 1761 och skrivit både roller och sångtexter och dessutom regisserat pjäsen. Han har lyckats med att få upp en äventyrsstämning och förväntan på den här resan. Samtidigt finns oro bland de deltagande vetenskapsmännen. Ska de lyckas ? Vilka problem kan de stöta på långt där borta i det okända Arabien? Är det verkligen så lyckligt, som det sägs?

De sex skådespelarna i ensemblen på Stadra Teater får fin hjälp av ungdomarna från Stadra scenskola, som finns med, agerar och lär. Det märks, att de varit med ett tag nu. De har vuxit inte bara till längd, utan också till artistiskt kunnande och visar stor säkerhet i utförandet av sina roller. I Arabia Felix får de först vara sjömän och sedan tjänstefolk i arabisk tappning.

Scenen på Stadra Teater passar utmärkt att forma till ett skepp. Grova bjälkar på scenen får bli master och tillsammans med attribut som segel, tunnor och rep, får man äkta ”ute-till-havs-känsla. Fonden med målade sanddyner under en evigt blå himmel och taket med sina stjärnor av lampor ger också äkta känsla av öken och exotiska miljöer. Scendekoren och ljus/färgsättningen har Märta Fallenius och Kenny Nilssson fixat på ett utomordentligt sätt.

Musiken av Anders Ortman var imponerande och omväxlande både till toner och rytm. Ensemblen består av idel goda sångare, som behärskar både solo- och körinslag. I några sånger har de varsin melodi att framföra och får det ändå till en harmonisk eller disharmonisk helhet. Helt fantastiskt! Dessutom har skådespelarna här tränat in en excellent artikulation. Det är inte alltid man så väl kan höra varje ord, som sjungs och sägs och det uppskattas, särskilt av dem vars hörsel inte längre är som i ungdomens dar.

Mari Gasslander, som planerat kostymerna till pjäsen, har lyckats bra med att fånga både tid och miljö. Aktörerna får under resans gång byta skepnad från 1700-talets lite pråliga klädstil med peruker, krås, och broderade västar, till arabiska långskjortor och sjalar på huvudet med rep eller snoddar. Men expeditionens medlemmar fick veta, att det inte skulle uppskattas av araberna, om de gick omkring i sina västerländska kläder, så det är bara att acceptera läget. De inser också, att kläderna är lämpliga i den här sandrika miljön.

Idén till resan är att samla in och rita av så många arter av djur och växter, som de kan hitta och skicka tillbaka till Danmark. Pjäsens Peter Forsskål, en av Linnés favoriter spelad av Peter Eriksson, samlar allt han kan finna och ser dessutom till att Linné, spelad av Eva Haldert, till slut får sin efterlängtade gren av Balsamträdet. Han går omkring med både håv ock såll, för att hitta även de minsta krypen.

Men han och de övriga går under och det är endast lantmätaren Carsten Niebuhr spelad av Rune Jakobsson , som levande kan komma hem med någon information.

Gunilla Orvelius gör en mycket underhållande figur i filologen Frederik von Haven. Haven motsätter sig allt i början och vill bara hem igen. Dessutom blir han sjösjuk redan innan de hunnit ut på de stora haven, lämnar skeppet och reser landvägen ända till Medelhavet. Inte heller vill han klä sig arabiskt eller över huvud taget anpassa sig. Han fick ju inte bli ledare för resan, vilket han propsat på och uppför sig nosigt och obstinat. Kanske är det därför, som det inte fälls några tårar, när han som förste medlem av expeditionen avlider i någon okänd tropisk sjukdom, som sedermera tar en efter en.

Ellen Hennig spelar doktorn Christian Kramer, som kämpar en omöjlig kamp mot dessa okända sjukdomar och försöker på alla sätt med diverse kurer, att rädda sina medresenärer.

Lasse Forss är den i truppen som får försöka vara kameleont och krypa in i flera roller. Han spelar både kapten, kungens talesman, ambassadör och arabisk ledare och det gör han med både pondus och värdighet.

Magnus Wetterholm själv spelar tecknaren Georg William Baurenfeind, som noggrant försöker rita av både djur och växter så exakt som möjligt. Han går omkring med sitt block och studerar och tecknar. Men han gör sina misstag. I uppgiften att ta reda på om en omskuren man upplever sin sexuella tillfredsställelse mer än andra, börjar han rita av nakna människor. Det blir ingen succé precis. Sådant gör man bara inte, men själv blir han oerhört besviken på misslyckandet.

Pjäsen är mycket sevärd och ännu finns det möjlighet att uppleva den. Programmet finns inlagt under rullande nyheter här i Kopparbergarn och där kan ni läsare också se vad övrigt som Stadra Teater ger den här sommaren.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Dragan Popvic, inspicient Stadra teater