HEM

Kalender
Händelser i vårt område

Gästbok!

nnn

Ny berättarkväll på Stora Gården

14-04-09

Det är mycket som händer på Stora Gården, och nyligen genomfördes där en ny berättarkväll med tema från våra bygder. Förra gången var det självaste Gruvfrun som i Annikki Petterssons gestalt förmedlade berättelser och sägner från det gruvtäta Bergslagen, men denna gång låg berättandet på en mera verklighetsnära nivå. Men för all del, det vi i dag uppfattar som sägner och myter var kanske del av en våra förfäders föreställningsvärd i avlägsna århundraden.

Hur som helst så handlade onsdagskvällens berättande om en verklig historisk person, nämligen Anders Gustav Andersson, mer känd som Ställbergsjätten.

Även den här kvällen var stora salen fylld av åhörare och även nu var det Annikki som stod för berättandet. Det gjorde hon på ett inlevelsefullt och dramatiskt vis, som ofta gränsade till rent skådespeleri.

Att Ställbergsjätten var stor, det visste säkert alla, men hur stor han var fick man en uppfattning om först om man jämförde med den teckning av honom, som satts upp invid dörren till berättarsalen.

Det finns annars inte så många kända fotografier av ”jätten”, men desto fler berättelser. Anders Bogland skrev en bok om honom på 1990-talet, och där finns kända fakta och populära utsagor om hans styrka varvade. Boken har också varit en av de viktigaste källorna för Annikkis berättande.
Här följer några utdrag från berättarkvällen:

Ställbergsjätten föddes i Karlskoga 1857 och jobbade som vuxen inom gruvverksamhet i Bergslagen. Han lär ha varit 220-230 cm lång och vägt 160 kilo och han hade 62 i skonummer.

Vid en arbetsplatsolycka höll han emot en fallande bergvägg tills arbetskamraterna hann sätta sig i säkerhet, men ryggen tog stryk och han blev 16 cm kortare.

I en berättelse talas om när han och några arbetskamrater var till Gränshyttan på dans, och eftersom det gärna blev bråk vid sådana tillfällen hade de tagit med sig ett knoster (en slags slägga) som de band i änden på ett rep. När jätten började svinga repet med släggan var det ingen som vågade ta strid, utan ”Gränshyttevargarna” fick hålla sig i skinnet.

Som yngre tog han sig gärna ett ”järn” på lördagkvällen och somnade en gång liggande tvärs över vägen, där han låg kvar när folk var på väg till kyrkan nästa dag. Kyrkbesökarna vågade dock inte väcka honom utan tog en omväg. Senare i livet gick jätten med i en nykterhetsförening och han förblev nykter till livets slut.

Mest känd är kanske anekdoten om när Ställbergsjätten fick åka till Oxelösund för att lasta av malmvagn som lastats på i Ställberg. Det fanns ett krav från Oxelösund att inga malmblock fick vara större än att en man orkade lyfta dem. Efter upprepade klagomål angående för stora block, kom det ett krav från Oxelösund att de ville se den man som ensam hade lastat på de yngsta stenarna. Så man skickade ner Ställbergsjätten. Inga mer klagomål hördes sedan.

I Ställberg finns en "bild" av Ställbergsjätten i naturlig storlek nära vägen, så man ser honom, när man kör förbi.

Efter en tid i Ställbergs gruvor fick jätten jobb i Grängesberg, och kallas därför ibland också Grängesbergsjätten. Han dog 1918 och ligger begravd på Grängesbergs nya kyrkogård som ligger nära riksväg 50.
Textunderlag och foto Sture Ekmark

Kommentera